Karin och jag, fast mest Karin, bjöd barn (och kollegor) på nybakade semlor även på fritids. Fast vaniljcreme är inte riktigt samma grej som mandelmassa=( Huvudsaken är att barnen var glada och nöjda! Fast...är barn någonsin nöjda? Här kommer några vanliga frågor när man väl bjuder på nå´t gott: Hur många får man? Får man bara en? Får man fler? Varför är de aldrig nöjda med det de FAKTISKT får??? Någon som känner igen??
Sen bar det av till träning och på barnpassningen blev det också semlor. Fast inte till mig då, utan till Olivia.
Ciccie och jag tränade hårt, så nu har man verkligen unnat sig en supersmaskig semla.
Hur bra var inte barnpassningen idag?!!!
