Känns lite konstigt att börja skriva här igen efter nästan 4 månader på resebloggen.
Nu har man varit hemma i lite mer än en vecka och fy sjutton vad fort man acklimatiserar sig. Lanta känns som ett härligt minne, alldeles för långt bort.
Visst är det skönt att vara hemma igen, hos familjen, vännerna, klassen, men där slutar nog allt det där riktigt bra. Jag trivdes så sjukt bra i värmen, den stressfria miljön, den prestigelösa miljön, fukten, allt det lite halvsmutsiga, konstiga lukter, ja you name it, jag diggade den miljön helt enkelt.
Men hemma är också bra, på sitt sätt.
Olivia har fyllt 7 år. Stor, härlig tjej med massor av social kompetens, varm och inbjudande som person. Och duktig! Skolduktig men också kompisduktig. Konstiga ord, men det är så jag vill beskriva henne. Hon har sina sidor, självklart, som alla människor, men jag är en riktigt stolt mamma över mina 2 fantastiska tjejer. Det skryter jag gärna med.
Självklart blev det frukost på sängen, paket från Thailand och Sverige, fika, tårta, ja, allt som hör en födelsedag till helt enkelt.
I helgen har mamma och pappa varit här. Mysigt att få en hel helg med dem. Mamma och jag åkte in en sväng till stan för lite shopping och ett tänkt glas vin på Avalon, men jäklar vad folk ville dricka vin i lördags eftermiddag. Inte en enda sitt eller ståplats så långt ögat nådde. Så vi fick dricka gott vin hemma istället.
I söndags var det dags för kalas. Vi gjorde en favorit i repris och hyrde gympasalen, där man lätt kan ta emot 20 vilda 6 och 7-åringar utan att man bryter ihop. Kalaset avslutades med hinderbana "inte nudda golv" och i pris fick man godispåsen, förstås!
Idag har vi kunnat njuta av vårsol. Den första riktiga sen jag kom hem. Men än tar jag inte av mig vinterjackan. Jag fryser alldeles för mycket ännu.
Lyckades inte vända kortet
